victorina

På vägen plockade jag de finaste blommorna jag hittade i skogen. Jag fick ihop en fin bukett till dig och det gjorde mig glad och jag kände mig nästan som Rödluvan. Hon plockar blommor till mormor men jag plockar för dig. Det är en lång bit att gå hemifrån mig till kyrkogården och solen skiner. Och jag tänker att jag bara vill komma fram till dig så fort som möjligt. Väl där vattnar jag de blommor som jag planterade för 4 veckor sedan och tänk att de fortfarande var jätte fina! Jag drar fram en bänk och sätter mig, jag gråter och säger att jag saknar dig och älskar dig. Sedan var det en promenad åter hem, men nu är det inge bråttom att komma hem. Det spelar inte mig någon roll om det tar mig 10 eller 20 timmar att komma tillbaka. Så jag la mig tidigt, mådde inte bra och var orolig så jag kunde inte sova. Jag sover oroligt, vänder och vrider mig på rygg, på mage, på vänster sida, på mage igen... Jag gråter så jag kliver ur sängen för ett glas vatten och kl.02 somnade jag. Men plötsligt vaknar jag för att jag känner att någon har sina händer på min rygg, ungefär som att de vill stödja mig så att jag inte ska ramla ner från sängen. Jag blev aldrig rädd, det var som lugnande medicin och jag suckar djupt och vänder mig igen. Det blev ingen sömn!