Sömnlös
Häromdagen var det fint väder och efter tvätten tog jag en promenad till kyrkogården där du min älskade son vilar. Men du lever i mina tankar och i mitt hjärta.
På vägen plockade jag de finaste blommorna jag hittade i skogen. Jag fick ihop en fin bukett till dig och det gjorde mig glad och jag kände mig nästan som Rödluvan. Hon plockar blommor till mormor men jag plockar för dig. Det är en lång bit att gå hemifrån mig till kyrkogården och solen skiner. Och jag tänker att jag bara vill komma fram till dig så fort som möjligt. Väl där vattnar jag de blommor som jag planterade för 4 veckor sedan och tänk att de fortfarande var jätte fina! Jag drar fram en bänk och sätter mig, jag gråter och säger att jag saknar dig och älskar dig. Sedan var det en promenad åter hem, men nu är det inge bråttom att komma hem. Det spelar inte mig någon roll om det tar mig 10 eller 20 timmar att komma tillbaka. Så jag la mig tidigt, mådde inte bra och var orolig så jag kunde inte sova. Jag sover oroligt, vänder och vrider mig på rygg, på mage, på vänster sida, på mage igen... Jag gråter så jag kliver ur sängen för ett glas vatten och kl.02 somnade jag. Men plötsligt vaknar jag för att jag känner att någon har sina händer på min rygg, ungefär som att de vill stödja mig så att jag inte ska ramla ner från sängen. Jag blev aldrig rädd, det var som lugnande medicin och jag suckar djupt och vänder mig igen. Det blev ingen sömn!
Tack!
Snart är det ett och ett halvt år efter begravningen och min älskade son är inte längre med oss. Jag har mått riktigt dåligt och har därför aldrig haft ork att tacka mina vänner som var med oss på begravningen. Jag vill säga till er – TACK! Tack för att ni bland annat reste från Oslo, Holland, Göteborg, Varberg, Stockholm, Falun och Ludvika för att stötta oss. Tack till mina arbetskamrater från Örebro och arbetsgivare Attendo Care som bidrog med så fina buketter, till och med mina tidigare arbetskamrater från hemtjänsten hörde av sig. Men även till er som av olika anledningar inte kunde vara med är jag tacksam för att ni hörde av er och fanns där för oss.
Jag avlutar med att säga till dig min son att jag älskar dig och saknar dig jätte mycket. Det gör ont att behöva säga farväl till dig min älskade son. Du finns alltid i mitt hjärta och tankar, tills vi möts igen. Jag har varit sjukskriven länge men nu har jag börjat jobba igen. Jag har valt att gå vidare, med dig i mitt hjärta.
Kram från mamma!"
Jag avlutar med att säga till dig min son att jag älskar dig och saknar dig jätte mycket. Det gör ont att behöva säga farväl till dig min älskade son. Du finns alltid i mitt hjärta och tankar, tills vi möts igen. Jag har varit sjukskriven länge men nu har jag börjat jobba igen. Jag har valt att gå vidare, med dig i mitt hjärta.
Kram från mamma!"
Min gästbok
Jag skriver av mig för att må bättre, bättre än att dricka ihjäl sig! I fyra dagar nu har jag mått dåligt men att skriva hjälper mig att stå på benen. Och fast jag mått lite sämre erbjuder jag mig att baka piroger för en Che Guevara aktivitet, en grupp människor som samlats för att hedra minnet av honom. Han skulle ha fyllt 82 år.
I torsdags rotade jag i mina lådor och hittade min gästbok. En bok som jag har haft länge, från 1999 den 7 feb, och som gästerna brukar lämna spår i. Den här boken blev det roligaste jag upplevde efter en trevlig kväll ute. Människor som någon gång en kort stund haft vägarna förbi min lilla och vackra lägenhet. En rolig idé tycker de men när jag ställer boken på bordet, DÅ blir det plötsligt seriöst! - Vad ska man skriva? frågar de alla... - Låt ditt hjärta skriva svara jag alltid. Jag hoppas dom menar vad dom har skrivit för annars blir jag förbannad ;-P Jag läste 50 sidor och skrattade lite för mig själv eftersom flera av dem skrivit 2 eller 3 hela sidor! Jag minns att jag har skrikit till de !!FiFan!! - Ska du skriva en hel bok om mig eller?! =) Jag var så noga med min gästbok, då lät jag ingen gå härifrån utan att de hade skrivit något i den.
Nu ska jag börja igen...
Lisett skrev i min gästbok 2007 och Fredagen 18 juni 2010 skrev hon igen =). Hon kom på besök från Örebro och sov över med sina två barn (Eddy 5 mån och Edwin 19 mån). Trots att jag bor i en etta på 24 kvm fick vi plats alla fyra. På lördagen åkte Lisett hem och då kom min dotter på besök, även hon skrev i gästboken igen, senast hon skrev något var också 2007 =)
Så nu mår jag bra igen! Så tack för dessa fina minnen och tack mina fina barn, jag älskar er! Ja med fruar å barn (barnbarn), Ja hela paketet!
